Disasterpieces

Jag kryper ner under mitt varma täcke, sträcker mig och slår till ljusknappen - drar ett djupt andetag och känner hur hela jag slappnar av i sängen under utandningen. Men sen händer det något, på 3 sekunder så har min hjärna gått igenom tankar och minnen som inte ens hade hunnit komma upp på 3 timmar - Mina tankar går verkligen bananer !?
Och inatt var inget undantag, utan jag fick panik, kastade av mig täcket och sprang till datorn som jag nyss stängt av skärmen på.. Jag fumlar och famlar bland tagenterna i mörkret, fortfarande panikslagen och inom en minut så har jag krashlandat din blogg.
Jag vet inte varför detta hände,men min hjärna gick berserkar-gång och bestämde sig för att faktiskt läsa igenom det, vilket jag inte gjort ordentligt innan. Skärmen lyser upp rummet där jag sitter och känner hur mitt hjärta stressar igenom vartända slag det tar, precis som om det längtar efter att se det sista slaget slå. Jag läser och jag läser, bara för att komma fram till samma sak efter varje sida...Vad i helvete håller jag på med !? - jag vet att allting kvittar, och att det är saker som jag egentligen inte vill veta, men ändå - jag kunde inte sluta kändes det som. Finns det Rehab för nyfikenhet egentligen ?
Jag vet mycket väl vart jag står just nu, och det är inget jag ångrar, inget jag tar för givet - men vet att det kan tolkas så av många.
Saken är väl den att jag kommer aldrig fatta om jag står rätt, även om jag vill eller inte - och även om allt inom mig säger att det är rätt just nu, för denna minuten, timmen, veckan - så kommer min hjärna alltid gå på högvarv klockan 02.00 och senare.
Min hjärna borde fan få O.B tilläg tycker man.

Ha de